Makt
Politiker är ofta människor som vill ha makt. Makt är bra. Att vara maktlös är inte bra. Makt kan också vara farligt. Makt kombinerat med kärlekslöshet, fördomar, okunskap och rädsla är inte bra.
Makt i betydelsen förmåga, ansvar och inflytande har en mer positiv innebörd än lusten att bestämma över andra för att själv framstå som stor, stark och duktig.
Att bli en vald politiker är att få ett förtroendeuppdrag. Den valde politikern har fått ansvaret, förtroendet och uppdraget att företräda andra. Om politikern sköter sig kanske han blir omvald i nästa val.
Maktens medel och metoder är också olika. Våld, förbud, kontroll och hot är negativa uttryck för metoder som en del människor med makt eller som vill ha makt använder. Att ha balansen mellan att fatta beslut över andra och att fatta beslut tillsammans med andra kan vara svårt. Det är bra att veta vad som händer, vad människor vill, hur de gör och vad de tänker, men det kan gå för långt med kontrollen om inte människor kan röra sig, mejla, handla, resa, skriva, älska, tycka, m.m. utan att bli kontrollerade och registrerade.
Politiker, präster, jurister, poliser m.fl. kan ha starka uppfattningar om vad som är rätt och vad som är fel. Att vilja förbjuda allt som de själva tycker är fel, fult, farligt, äckligt, omoraliskt och fettbildande, kan vara en frestelse för de som vill bestämma över andra.
Människor måste själv bestämma hur de vill gå klädda. Om det är någon som vill gå i burka eller vara naken på offentlig plats, så måste de få göra det, det skadar ingen annan. Även om jag tycker att burka passar bättre i en öken med sandstorm, än i Sverige, 300 mil från närmaste öken.
Karnevalstjejerna i Rio som bara är klädd med fjädrar i håret och lite glitter på kroppen, tycker jag är mer tilltalande klädda, de väcker en beundran för den kvinnliga kroppens mjuka gudinneliknande former. Om det finns religiösa skäl till olika klädesval, så blir åtminstone jag mer positivt inställd till det gudomliga i tillvaron av Riotjejerna än av burkatjejerna. Men var och en får välja själv hur och varför de går klädda som de gör.
Att skydda medborgarna från våld är en viktig uppgift för makthavare. Det är staten som har våldsmonopolet och ska skydda oss från våld. En förutsättning är att staten inte använder våldet mot de egna fredliga invånarna eller anfaller andra för att starta krig.
De som får den största respekten och i längden det största inflytandet på världens utveckling är de verkligt engagerade för demokrati, kamp och förnyelse.
Winston Churchill hade inget annat att erbjuda än blod, möda, tårar och svett sa han, men han
kunde med sin välutvecklade förmåga att hålla tal, hålla modet och kampviljan uppe bland britterna.
Gandhi utövade och förespråkade ickevåld och sanning i alla situationer.
Ickesamarbete och fredligt motstånd var Gandhis "vapen" i kampen mot orättvisan. Han fick ett helt imperium att ge sig.
Gandhi influerade viktiga ledare och politiska rörelser.
Martin Luther King lärde sig att inte möta de vita med hat mot hat - det skulle bara skapa ännu mera hat, fruktan och avstånd.
Nelson Mandela fick stor respekt för sitt välkända engagemang för fred och samexistens.
Michail Gorbatjov genomdrev öppenhet och nydaning, ökade yttrandefriheten och gav press och television friare händer. Hans kamp för avspänning och öppenhet gav honom ett gott anseende i väst, men hela Sovjetunionen upplöstes, kallakriget tog slut och Östeuropa blev fritt.
Till och med Barack Obama tilldelas Nobels fredspris för sina insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk, trots att han inte har hunnit göra så mycket än. Han får det mer för att han ger hopp och för sin vilja och visioner.
