Hur ska välfärden finanseras?
Birger Schlaug skriver på http://schlaug.blogspot.com/
”Utveckling måste väl rimligen vara att välfärden finansieras genom mycket mer än skatt på arbetstid, nämligen på omsättning eller produktion i stort.”
En skatt på omsättning eller produktion i stort, det låter bra, men hur ska man få till det?
Problemet är att den ökade produktionen i form av fler prylar, skruvar och muttrar inte syns i de ekonomiska räkenskaperna. Industrin kan öka produktionen utan att det syns i den ekonomiska statistiken. Om skatten vore satt per pryl skulle det synas i ekonomin.
I själva verket skulle vi kunna öka antalet anställda inom skola vård och omsorg, för att vi har fått tid över, tid som inte längre behövs för att tillverka skruvar och muttrar.
Det är en fråga om fördelning av pengar, fritid och arbete. Skatten kanske behöver höjas för att underlätta fördelningen från prylproduktion till mer personalkrävande områden. Men, den behöver inte höjas så mycket, de som arbetar inom vård, skola och omsorg betalar också skatt och moms. De betalar delvis sina egna löner.
Dessutom om människor arbetar och stressar mindre, minskar behovet av vård och omsorg. Skolans kvalitet skulle höjas om barnen har föräldrar som har tid att intressera sig för dem och deras skolarbete.
Att utveckla ett nytt ekonomiskt tänkande som är bra för miljö och klimat är inte lätt. Det krävs en hel del tid, filosoferande och mediterande för att få till ett sådant paradigmskifte. Dagens stressade människor har inte tid med det.
Jag har själv svårt att få ihop mixen miljö, klimat och ekonomi. Det finns så många bitar att tänka på. Det är inte lätt för aktiva politiker att bygga nya sätt att tänka. Det är lättare för avdankade politiker som Birger Schlaug eller amatörfilosofer som mig.
Fler borde vara med att diskutera, vända och vrida på argumenten. Jag håller ofta med i det som står på Birger Schlaugs blogg, men inte alltid. Ingen har hela sanningen, inte ens Birger.
”Utveckling måste väl rimligen vara att välfärden finansieras genom mycket mer än skatt på arbetstid, nämligen på omsättning eller produktion i stort.”
En skatt på omsättning eller produktion i stort, det låter bra, men hur ska man få till det?
Problemet är att den ökade produktionen i form av fler prylar, skruvar och muttrar inte syns i de ekonomiska räkenskaperna. Industrin kan öka produktionen utan att det syns i den ekonomiska statistiken. Om skatten vore satt per pryl skulle det synas i ekonomin.
I själva verket skulle vi kunna öka antalet anställda inom skola vård och omsorg, för att vi har fått tid över, tid som inte längre behövs för att tillverka skruvar och muttrar.
Det är en fråga om fördelning av pengar, fritid och arbete. Skatten kanske behöver höjas för att underlätta fördelningen från prylproduktion till mer personalkrävande områden. Men, den behöver inte höjas så mycket, de som arbetar inom vård, skola och omsorg betalar också skatt och moms. De betalar delvis sina egna löner.
Dessutom om människor arbetar och stressar mindre, minskar behovet av vård och omsorg. Skolans kvalitet skulle höjas om barnen har föräldrar som har tid att intressera sig för dem och deras skolarbete.
Att utveckla ett nytt ekonomiskt tänkande som är bra för miljö och klimat är inte lätt. Det krävs en hel del tid, filosoferande och mediterande för att få till ett sådant paradigmskifte. Dagens stressade människor har inte tid med det.
Jag har själv svårt att få ihop mixen miljö, klimat och ekonomi. Det finns så många bitar att tänka på. Det är inte lätt för aktiva politiker att bygga nya sätt att tänka. Det är lättare för avdankade politiker som Birger Schlaug eller amatörfilosofer som mig.
Fler borde vara med att diskutera, vända och vrida på argumenten. Jag håller ofta med i det som står på Birger Schlaugs blogg, men inte alltid. Ingen har hela sanningen, inte ens Birger.
Kommentarer
Trackback
