Om gröna grundbultar
En ny artikelserie på Cogito http://www.cogito.nu/, om gröna grundbultar som Lotta Hedström, tidigare språkrör för MP, inleder.
Hon menar att Miljöpartiet har genomgått en mainstreamingsprocess. Men, att de inte ska oreflekterat fortsätta den vägen, i tron att det som varit ett framgångsrecept under några år alltid kommer att vara det.
Lotta skriver om sju grundgröna steg som Miljöpartiet bör pröva inför valet 2014 för att åter säkra partiet som en samhällsomvandlande och sant grön kraft:
”1. Återta en radikal, progressiv, t o m revolutionär profil. Betänk att ”radikal” inte betyder samma sak som ”vänster”. Lansera en bukett rejält systemviktiga och omvälvande förslag och VINN DEM i kraft av det svällande självförtroendet. En rejält tuff klimatfråga, ett skarpt nej till Euron, en utrikespolitisk markering mot det globala kapitalet samt ett riktigt vasst socialpolitiskt förslag i riktning mot grundtrygghet för alla. Det senare som något som verkligen berör många människors vardagstrygghet.
2. Se igenom dualismens tankefälla. I vår kulturs oreflekterade tankesätt finns en farlig och alltför sällan adresserad figur som ligger bakom de mesta av världens elände: nämligen sättet att ständigt ställa saker emot varandra, att söka skapa motsättningar, att eliminera paradoxer och hellre säga ”ELLER” än ”OCH”. Verklighetens natur är ju mer mångdimensionell, blandad, sammansatt, paradoxal, flytande och föränderlig än vad denna svartvita, uteslutande och förenklade reduktionismen vill göra gällande. Det ryms så många fler möjligheter i att laborera med det inklusiva OCH än med ett exkluderande ELLER. I politiken såväl som i livet i övrigt.
3. Bygg interna och politiska strukturer som adresserar lantisar såväl som stadsbor som väljargrupper och medlemmar och bedriv en politik för hel landet. Ett av de största misstag som Miljöpartiet gjort är att inte konsekvent räkna med hela landets behov. Att aktivt fånga upp, förstå och formulera en politik för alla livsformer, göra en differentierad målgruppsanalys som även inkluderar livet utanför tätorterna, samt medvetet skapa interna organisationsstrukturer som ger grön representation i alla kommuntyper - återstår. Dessutom är det ju i det gröna, utanför städerna, som den faktiska fysiska energiomställningen måste ta plats…
4. Bygg in en feministisk analys i alla skeenden. Miljöpartiet i Sverige har till skillnad från de anglosaxiska gröna partierna hittills inte lyckats profilera sig eller bära fram den post–patriarkala profilen, utan tappat den till vänstern. Tyvärr har därför feminism blivit en vänsterfråga. Jämställdhet är metoden och feminism, dvs att verka för upphörande av könsbundna destruktiva strukturer, är målet. Mäns, kvinnors och tankens frigörelse från patriarkatets vittrande fängelse är ett helt nödvändigt och bärande element i grön ideologi och dessutom en vinnande grön aktualitetsfråga.
5. Inse det positiva sprängstoffet i en barnvänlig och tidsfaktor-baserad ekonomi. Samla argument för tid som belöningssystem samt inse tidsfaktorernas förmåga att på systemnivå ersätta det utlevade penningparadigmet. Bekämpa stress i arbetslivet och skapa förutsättningar för en stressfri familjepolitik med barnens tempo som mall. ”Tid – inte pengar. Barn – inte stress”.
6. Koppla klimatomställningen till en positiv social och kulturell omställning. Grönt sett är klimatfrågans överordnade status helt korrekt, men insikten är också numera att omställningen måste ske underifrån. Varken politiken eller makroekonomin kommer att klara eller vilja gå med på de radikala omställningsåtgärder som verkligen tarvas för att undvika en tipping point. Men ska vanliga människor vilja och våga det som behövs i en livsstilsbaserad klimatomställning, måste man uppleva att det också innebär något positivt. Miljöpartiet måste ta på sig att skildra hur ett lugnare, tryggare, mer människovänligt sätt att leva kan växa fram ur den fossilfria praktiken. Mer tid över för gemenskap, kultur, egenproduktion, mindre löneslaveri och färre förflyttningar ska vara både kul och cool!
7. Våga erövra de andligt–existentiella frågorna, om än på marginalen. En del i mainstreaming-taktiken har varit att noga hålla allt som kan andas flum på mer än en armlängds avstånd. Ett politiskt parti är förvisso inte ett samfund och idealet om en sekulär stat som inte blandar samman politik och religion, är en ypperlig princip. Men därifrån till att notoriskt sky alla typer av diskussioner om existensens mysterier, all andlighet, filosofi eller till och med psykologi - är rent antiintellektuellt. Särskilt i hälso- och sjukvårdsfrågor måste det existentiella perspektivet få lov att vara tydligt. Dels för att etik och moral har en sådan grund och dels för att kunskap om hälsa intimt hör ihop med bilden av människans väsen. - Är hon t ex egentligen en mekanisk robot, som man enkelt kan plocka delar från och reparera, eller är hon en mångdimensionell varelse med förmågor även bortom den handfasta nivån? Min tro är att det är på just människosynens arena som den riktig stora framtids-paradigmatiska tankebataljen kommer att föras. Många människor skulle inspireras av ett politiskt parti som tydligare tog tag i de djupa värdegrundsfrågorna.”
Jag tycker att det är bra skrivet, jag håller med henne.
Miljöpartiet blir en blaskig blekgrön soppa om de inte blir mer radikala. Vänsterpartiet upplevs som grönare än MP av en del. Det är inget fel att vänsterpartiet blir grönare, men MP kan bättre än de visar nu.
Miljöpartiet har guldläge nu att få gehör för en verklig grön omställning. Det behövs omställning inte bara från gammal fossil energi till ny flödande energi, det behövs en omställning i samhällets själ och hjärta.
Centerpartiet var ett parti för landsbygdens folk och för miljöintresserade människor. Nu är de mer av en nyliberalt parti, med en miljöpolitik som är tunt som ett lööf. Miljöpartiet har chansen att få med sig många besvikna centerpartister.
Kristdemokraterna är kristet konservativt parti som har framtiden bakom sig. Det behövs ett andligt parti som tar existentiella frågor på allvar utan att fastna i konservativ kristendom.
Ett ledarlöst socialdemokratiskt parti som verkar vara vilset både när det gäller det sociala och demokratiska, har många vilsna föredetta väljare som söker ett hållbart alternativ.
Miljöpartiet kan vara det parti som bygger en ny hållbar grön framtid för människor med både själ och hjärta.
Hon menar att Miljöpartiet har genomgått en mainstreamingsprocess. Men, att de inte ska oreflekterat fortsätta den vägen, i tron att det som varit ett framgångsrecept under några år alltid kommer att vara det.
Lotta skriver om sju grundgröna steg som Miljöpartiet bör pröva inför valet 2014 för att åter säkra partiet som en samhällsomvandlande och sant grön kraft:
”1. Återta en radikal, progressiv, t o m revolutionär profil. Betänk att ”radikal” inte betyder samma sak som ”vänster”. Lansera en bukett rejält systemviktiga och omvälvande förslag och VINN DEM i kraft av det svällande självförtroendet. En rejält tuff klimatfråga, ett skarpt nej till Euron, en utrikespolitisk markering mot det globala kapitalet samt ett riktigt vasst socialpolitiskt förslag i riktning mot grundtrygghet för alla. Det senare som något som verkligen berör många människors vardagstrygghet.
2. Se igenom dualismens tankefälla. I vår kulturs oreflekterade tankesätt finns en farlig och alltför sällan adresserad figur som ligger bakom de mesta av världens elände: nämligen sättet att ständigt ställa saker emot varandra, att söka skapa motsättningar, att eliminera paradoxer och hellre säga ”ELLER” än ”OCH”. Verklighetens natur är ju mer mångdimensionell, blandad, sammansatt, paradoxal, flytande och föränderlig än vad denna svartvita, uteslutande och förenklade reduktionismen vill göra gällande. Det ryms så många fler möjligheter i att laborera med det inklusiva OCH än med ett exkluderande ELLER. I politiken såväl som i livet i övrigt.
3. Bygg interna och politiska strukturer som adresserar lantisar såväl som stadsbor som väljargrupper och medlemmar och bedriv en politik för hel landet. Ett av de största misstag som Miljöpartiet gjort är att inte konsekvent räkna med hela landets behov. Att aktivt fånga upp, förstå och formulera en politik för alla livsformer, göra en differentierad målgruppsanalys som även inkluderar livet utanför tätorterna, samt medvetet skapa interna organisationsstrukturer som ger grön representation i alla kommuntyper - återstår. Dessutom är det ju i det gröna, utanför städerna, som den faktiska fysiska energiomställningen måste ta plats…
4. Bygg in en feministisk analys i alla skeenden. Miljöpartiet i Sverige har till skillnad från de anglosaxiska gröna partierna hittills inte lyckats profilera sig eller bära fram den post–patriarkala profilen, utan tappat den till vänstern. Tyvärr har därför feminism blivit en vänsterfråga. Jämställdhet är metoden och feminism, dvs att verka för upphörande av könsbundna destruktiva strukturer, är målet. Mäns, kvinnors och tankens frigörelse från patriarkatets vittrande fängelse är ett helt nödvändigt och bärande element i grön ideologi och dessutom en vinnande grön aktualitetsfråga.
5. Inse det positiva sprängstoffet i en barnvänlig och tidsfaktor-baserad ekonomi. Samla argument för tid som belöningssystem samt inse tidsfaktorernas förmåga att på systemnivå ersätta det utlevade penningparadigmet. Bekämpa stress i arbetslivet och skapa förutsättningar för en stressfri familjepolitik med barnens tempo som mall. ”Tid – inte pengar. Barn – inte stress”.
6. Koppla klimatomställningen till en positiv social och kulturell omställning. Grönt sett är klimatfrågans överordnade status helt korrekt, men insikten är också numera att omställningen måste ske underifrån. Varken politiken eller makroekonomin kommer att klara eller vilja gå med på de radikala omställningsåtgärder som verkligen tarvas för att undvika en tipping point. Men ska vanliga människor vilja och våga det som behövs i en livsstilsbaserad klimatomställning, måste man uppleva att det också innebär något positivt. Miljöpartiet måste ta på sig att skildra hur ett lugnare, tryggare, mer människovänligt sätt att leva kan växa fram ur den fossilfria praktiken. Mer tid över för gemenskap, kultur, egenproduktion, mindre löneslaveri och färre förflyttningar ska vara både kul och cool!
7. Våga erövra de andligt–existentiella frågorna, om än på marginalen. En del i mainstreaming-taktiken har varit att noga hålla allt som kan andas flum på mer än en armlängds avstånd. Ett politiskt parti är förvisso inte ett samfund och idealet om en sekulär stat som inte blandar samman politik och religion, är en ypperlig princip. Men därifrån till att notoriskt sky alla typer av diskussioner om existensens mysterier, all andlighet, filosofi eller till och med psykologi - är rent antiintellektuellt. Särskilt i hälso- och sjukvårdsfrågor måste det existentiella perspektivet få lov att vara tydligt. Dels för att etik och moral har en sådan grund och dels för att kunskap om hälsa intimt hör ihop med bilden av människans väsen. - Är hon t ex egentligen en mekanisk robot, som man enkelt kan plocka delar från och reparera, eller är hon en mångdimensionell varelse med förmågor även bortom den handfasta nivån? Min tro är att det är på just människosynens arena som den riktig stora framtids-paradigmatiska tankebataljen kommer att föras. Många människor skulle inspireras av ett politiskt parti som tydligare tog tag i de djupa värdegrundsfrågorna.”
Jag tycker att det är bra skrivet, jag håller med henne.
Miljöpartiet blir en blaskig blekgrön soppa om de inte blir mer radikala. Vänsterpartiet upplevs som grönare än MP av en del. Det är inget fel att vänsterpartiet blir grönare, men MP kan bättre än de visar nu.
Miljöpartiet har guldläge nu att få gehör för en verklig grön omställning. Det behövs omställning inte bara från gammal fossil energi till ny flödande energi, det behövs en omställning i samhällets själ och hjärta.
Centerpartiet var ett parti för landsbygdens folk och för miljöintresserade människor. Nu är de mer av en nyliberalt parti, med en miljöpolitik som är tunt som ett lööf. Miljöpartiet har chansen att få med sig många besvikna centerpartister.
Kristdemokraterna är kristet konservativt parti som har framtiden bakom sig. Det behövs ett andligt parti som tar existentiella frågor på allvar utan att fastna i konservativ kristendom.
Ett ledarlöst socialdemokratiskt parti som verkar vara vilset både när det gäller det sociala och demokratiska, har många vilsna föredetta väljare som söker ett hållbart alternativ.
Miljöpartiet kan vara det parti som bygger en ny hållbar grön framtid för människor med både själ och hjärta.
Kommentarer
Trackback
