Pendelrörelser
Vi i Sverige är lustiga, vi ska vara lagom och inte extrema tror vi. Men det är inte sant.
Det kanske är så att vi inte vill avvika från mängden i Sverige. Vi är rädda att sticka ut och ha egna åsikter, som individer. Som kollektiv kan vi bli hur extrema som helst.
På 60, 70-talen var allt politik. Om man var inne skulle man vara kommunist, leninist, kpmlrare eller något liknande, minst. Nu är ingenting politiskt, inte ens de politiska partierna. De har blivit kampanjorganisationer som ska sälja in sig för att få röster. Till och med vänsterpartiet är icke kommunistiskt.
Sverige var känt som sexuellt frigjort på 60, 70 talen, den svenska synden var välkänd i världen. Allt skulle vara tillåtet, alla gamla moralregler skulle kastas i samma soptunna som BHn. Den svenska flickan var känd som, vacker sexig och frigjord. Allt kunde visas på marknaden och på bild. Alla kunde vara med, gammal som ung.
Nu är mycket förbjudet, även om de som är inblandade själva har kommit överens. Det kan bli böter och fängelse för den som betalar för någonting oanständigt. Den som tittar på och har bilder på lättklädda människor som är under 18 år kan bli straffade. Även tecknade bilder på sådant är olagliga.
Vi gör internationella efterlysningar efter personer som har rört svenska kvinnor på fel sätt. I utländsk press blir Sverige uppmärksammat för att vi har så konstiga lagar och en märklig inställning. Ska man utlämna en person till ett annat land för sådant som inte ens är förbjudet i det egna landet, frågar man sig.
Jag tror att pendeln har nått sin yttre vändpunkt. Det svänger nog tillbaka, så att ideologier spelar roll igen. Sex blir någonting positivt. Att vi blir medborgare och inte kunder igen och att livskvalité blir viktigare än höga BNP siffror.
