Rasister, fascister och nazister är rädda.
Rasister, fascister och nazister är rädd för de andra, de som inte tänker, gör och ser ut som ”vi”. Om Sverigedemokraterna ska kallas fascister eller inte är en fråga om var man drar gränsen till vad som är fascism och inte. De har i alla fall klart rasistiska, fascistiska och nazistiska tendenser.
Det står i deras principprogram ”att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket. ”
Folk? Alla medborgare i ett land tillhör ”folket”, att dela upp medborgarna i olika folk är rasistiskt. Det är också fascistiskt, fascismen är fientlig mot etniska och religiösa grupper som inte kan assimileras med nationen.
I principprogrammet: ”Sverigedemokraternas syn på kulturen och dess betydelse för samhällets och nationens fortlevnad medför naturligtvis att vi blir starka motståndare till mångkulturalismen som politisk idé och samhällssystem.”
Deras rädsla för en mångfald av fria självständiga människor som själva väljer sin tro, intressen och kulturella uttryck är en fascistisk inställning om att alla i nationen ska vara lika för att det ska vara en enhet. I ett fritt ickefascistiskt land är själva mångfalden som ger möjligheterna och friheten för de enskilda människorna. Fascisters syn på en gemenskap bygger på en motsättning och rädsla för de andra. Det förutsätter en likformighet och anpassning av oss för att vi ska få räknas in i gruppen och bli en del av ett ”vi”. Det föder en ständig rädsla för att inte passa in och en ökad tendens att ta avstånd från de där andra, muslimerna, homosexuella, judarna, humanisterna eller vad det kan vara som anses inte önskvärt för nationens enhet.
Deras föreställning om enhet, kärlek, gemenskap bygger på att de tror att man kan låsa in den för att bevara den. En äkta gemenskap bygger på frihet, en begränsning av friheten skapar hat och rädsla, inte gemenskap. De tror att de kan bestämma vad människor ska tro, tänka och tycka, men ett förtyck av tankefriheten leder inte till enhet , det leder till förtryck, våld och splittring. De tror att om människor begränsar sin kärlek till det egna landet, traditioner och de som liknar de själva så kan kärleken bevaras, de tror att kärleken tar slut om den delas, men kärlek förökas när den delas ut. Kärleken dör om den stängs inne.
Det är i mångfalden som samhället och kulturen blomstrar, i enfalden dör den. Att på ett auktoritärt sätt försöka bestämma och lägga sig i enskilda människors liv för att skapa drömmen om ett enat och renat folk, skapar hot, våld och ett splittrat land.
Kommer det en ny grön vår?
De röd-grön-rosa partierna och sympatisörerna bör samla sig och ge sin bild av världen inför det extra val som infaller strax efter vårdagjämningen. Kommer det en ny grön vår eller blir det en gråblå betongpolitik med inslag av brunröta?
Jag tror att de partipolitiskt aktiva politikerna behöver hjälp att formulera en ny politik och världsbild när det gäller ekonomi, miljö, klimat, kultur, arbete och mycket annat. En förändrad värld behöver nya förhållningssätt för att de ska fungera nu och i framtiden.
Kan man ha en ekonomisk teori som bygger på tillväxt om det BNP som mäts när man beräknar tillväxten inte är mätbar på samma sätt längre?
Det finns tre olika metoder att räkna ut BNP på, utgiftsmetoden, produktionsmetoden och inkomstmetoden, men de bygger alla på att någon får en lön för utfört arbete. BNP har även tidigare varit en bristfällig beräkningsmetod för att en del av produktionen inte kommer med i BNP. Oavlönat arbete hemma, ideellt arbete och svartarbete räknas inte in. Nu med ett ökat antal robotar, datorer och automatiska maskiner blir det ett ännu mer bristfälligt mätverktyg. Mycket produktion och tjänster som förut utfördes av avlönade människor utförs nu av datorer och maskiner som inte har någon lön.
En text skrivet på A4 papper som skrivs av en människa på en skrivmaskin tar tid och kostar lön och kan bara läsas av en människa i taget, men samma text skrivet på en dator kan skrivas ut i många exemplar på en skrivare eller mejlas till många människor och läsas av många utan att det kostar mer än en textförfattares lön. Är de texter som skrivs på dator mindre värda än de som skrivs på skrivmaskin, bara för att de kostar mindre att producera?
Förutom att en tillväxt i den ekonomiska aktiviteten kräver en stor ökning i den faktiska produktionen så riskerar en ensidig satsning på ekonomisk tillväxt att miljö och klimatmål blir lidande. Över en viss nivå ökar inte en ökad tillgång på materiella tillgångar upplevelsen av livet som meningsfullt, lyckligt och tillfredsställande. Då är det andra faktorer som är viktigare.
Ändå finns det en skräck bland dagens politiker, främst på den blå sidan, att ens ta upp frågan om tillväxtens vara eller inte vara, vad det är, om den är hållbar eller inte och om den möjligen inte går att upprätthålla i evighet.
Jag tror att de partipolitiskt aktiva politikerna behöver hjälp att formulera en ny politik och världsbild när det gäller ekonomi, miljö, klimat, kultur, arbete och mycket annat. En förändrad värld behöver nya förhållningssätt för att de ska fungera nu och i framtiden.
Kan man ha en ekonomisk teori som bygger på tillväxt om det BNP som mäts när man beräknar tillväxten inte är mätbar på samma sätt längre?
Det finns tre olika metoder att räkna ut BNP på, utgiftsmetoden, produktionsmetoden och inkomstmetoden, men de bygger alla på att någon får en lön för utfört arbete. BNP har även tidigare varit en bristfällig beräkningsmetod för att en del av produktionen inte kommer med i BNP. Oavlönat arbete hemma, ideellt arbete och svartarbete räknas inte in. Nu med ett ökat antal robotar, datorer och automatiska maskiner blir det ett ännu mer bristfälligt mätverktyg. Mycket produktion och tjänster som förut utfördes av avlönade människor utförs nu av datorer och maskiner som inte har någon lön.
En text skrivet på A4 papper som skrivs av en människa på en skrivmaskin tar tid och kostar lön och kan bara läsas av en människa i taget, men samma text skrivet på en dator kan skrivas ut i många exemplar på en skrivare eller mejlas till många människor och läsas av många utan att det kostar mer än en textförfattares lön. Är de texter som skrivs på dator mindre värda än de som skrivs på skrivmaskin, bara för att de kostar mindre att producera?
Förutom att en tillväxt i den ekonomiska aktiviteten kräver en stor ökning i den faktiska produktionen så riskerar en ensidig satsning på ekonomisk tillväxt att miljö och klimatmål blir lidande. Över en viss nivå ökar inte en ökad tillgång på materiella tillgångar upplevelsen av livet som meningsfullt, lyckligt och tillfredsställande. Då är det andra faktorer som är viktigare.
Ändå finns det en skräck bland dagens politiker, främst på den blå sidan, att ens ta upp frågan om tillväxtens vara eller inte vara, vad det är, om den är hållbar eller inte och om den möjligen inte går att upprätthålla i evighet.
