bengtoalmstedts

Skatteverket lägger ner kontor på orter där det inte är tillväxt. Vet de inte att det är på landsbygden maten växer, inte i storstadens asfalt och betong? Arbetsförmedlingen lägger ner 100 kontor i hela landet. Visserligen är de inte så bra på att förmedla de få arbeten som finns, men en del av den skatt som tas från landsbygden skulle kunna komma tillbaka till landsbygden om statliga verk har sina kontor ute i landet. Vad vill staten? Vill de lägga ner en större del av landet?

Vill de inte att hela Sverige ska leva?

Förstår de inte att utan övriga Sverige så klarar sig inte storstadsborna heller? Det är på landsbygden skogen växer, den skog som används när man gör papper till byråkraters utskrifter. En hel del av de skatteintäkter skattekontoret får in och lever på kommer från skogen och de produkter som träråvarorna ger. Om skattekontoret försvårar för landsbygden, sågar de av den gren de sitter på, bokstavligen. De borde uppskatta den skatt som en levande landsbygd är, istället för att ta vår skatt in till de stora städerna utan att ge något tillbaka.

Storstadsborna vill ha hälsosam ekologisk mat, hur har de tänkt att de ska få det om de lägger ner förutsättningarna för att landsbygden ska leva. Visserligen finns det 5 000 lokala utvecklingsgrupper som bildar byarörelsen och spelar en viktig roll för Sverige, men landsbygden är ändå beroende av politiska beslut från staten. Landsbygden är nästan lika beroende av staten och staden som staden är beroende av landsbygden. Vi kan visserligen odla vår egen mat, har gott om energi från vattenkraft och vindkraft och kan bygga våra egna hus med virke från skogen, men vi är ändå fortfarande så insyltade i statens göranden så att det skulle vara svårt att klippa banden. Men, om de inte vill ha oss på landsbygden så kan vi ju se vilka som klarar sig längst, vi eller staden.

Jag har haft en intressant diskussion med JB i kommentarsfältet under inlägget ”Rasister, fascister och nazister är rädda.” Den tydliggör grunden för olikheterna i synsätt. En kulturkonservatism som vill bevara det gamla i en ny värld av modern kommunikation verkar vara det grundläggande. Det är en omöjlig uppgift att bevara gamla kulturer, religioner, folkgrupper och levnadssätt när förutsättningarna helt förändras. Man kan förstå desperationen hos människor som vill bevara sin gamla världsbild, sin religion och gamla traditioner när de ser att det är hotat. En del blir fanatiker och tar till våld som islamisterna i Syrien och Irak. Andra går med i nationella partier och skyller på invandrarna att det är de som rår för att världen förändras.

Jag menar att de förändringar vi har sett hittills är små jämfört med de förändringar som blir i framtiden. Vi kan välja att desperat försöka hålla kvar det gamla eller att ta tillvara och bejaka de många möjligheter som öppnar sig. I en framtida global värld där vi har lärt oss att ta tillvara flödande förnybara energikällor och datorer och robotar sköter en hel del av produktionen av varor och tjänster, förändras förutsättningarna helt. Det är inte bara de gamla kulturerna, religionerna och traditionerna som ”hotas”. Det är också den ”moderna” synen på arbete, pengar, miljö, kunskap, energi och mycket annat som utmanas.