bengtoalmstedts

Nyliberalism är ett motstånd till keynesianism och statliga ingripanden i ekonomin, där man förespråkar lägre skatter och färre statliga regleringar.

Enligt Wikipedia  ”Nyliberaler vill att välfärdsstaten ska privatiseras och att verksamheter som skolor, forskning, sjukvård, äldreomsorg och socialtjänst ska bedrivas av privata företag eller organisationer. Finansieringen menar man ska ske genom att brukarna själva betalar för de tjänster de nyttjar. För tjänster som sjukvård, sjukpenning och a-kassa menar man att lösningen kan vara att varje person får lösa en försäkring som täcker eventuella utgifter.

När det gäller de personer som inte har någon försäkring eller inte har råd att köpa någon betonar man det civila samhällets förmåga. Donationerna till privata välgörenhetsorganisationer skulle öka om skatterna reducerades eller avskaffades, menar man. Nyliberalerna lyfter också fram det sociala skyddsnätet i form av familj, släkt och bekanta.

Nyliberalerna menar att offentliga verksamheter i dag är ineffektiva och kostsamma, och att en privatisering skulle innebära högre kvalitet och bättre resursanvändning tack vare ökad konkurrens och större konsumentmakt. Man pekar också på att ett avskaffande av välfärdsstaten skulle innebära utökad valfrihet för hushållen vad man vill lägga pengar på. Slutligen skulle också konkurrensen inom välfärden bidra till lägre direkta priser på marknaden i jämförelse med de indirekta kostnaderna i form av skatt.”

Jag menar att deras slutsatser inte stämmer. Privatiseringar och avregleringar innebär inte att offentliga verksamheter blir effektivare. Det krävs en hel del byråkrati och kontroll som kostar pengar om skolor, sjukhus och äldreomsorg ska vara privata. I USA är sjukvården 17 procent av BNP, Sveriges sjukvårdskostnader är ungefär nio procent. Trots att deras kostnad för sjukvården är mycket större, är deras sjukvård sämre. Det är många som står helt utanför sjukvårdssystemet. Vi har ett system där vi alla delar på kostnaderna, i USA är det privata försäkringar som ska betala. Privata sjukhus och privata försäkringar innebär ett system där det viktiga är att tjäna pengar, inte att tjäna patienterna. En omfattande byråkrati och kontroll krävs för att å ena sidan inte bli blåst på pengar å andra sidan för att tjäna så mycket pengar som möjligt i alla led. Man måste vara rik och frisk för att inte bli sjuk och fattig i sådant system.

På samma sätt är det med skolor och äldreomsorg. När pengar blir en viktig faktor i så abstrakta saker som omsorg och undervisning är det en stor risk att det inte fungerar på ett bra sätt. Det är skillnad när man tillverkar materiella saker som hus, bilar och prylar. Dem går de besikta, underkänna och betala efter kvalité, men om en gammal tant eller ett barn har fått rätt omsorg eller undervisning är svårt att visa.
Samhällets sociala skyddsnät kan ha hål och brister så att en del faller igenom, men det är ändå bättre än att lita på ett socialt skyddsnät i form av familj, släkt och bekanta. Det är bara de som är med i de rikaste familjerna och släkterna som skulle tjäna på ett sådant system. Även svarta får i rika släkter skulle råka illa ut, om de var utlämnade till släktens godtycke.

Ett avskaffande av välfärdsstaten innebär bara utökad valfrihet för de rika, inte för de fattiga eller medelinkomsttagarna. Man kan ifrågasätta valfriheten för de rika också. De kanske får valfriheten att välja mellan att leva i säkerhet med vakter bakom murar eller i osäkerhet bland fattigt folk som vill komma åt deras pengar.

Nyliberaler anser att inkomstskillnader ska vara stora. Det främjar företagarnas initiativ och frihet och den ekonomiska utvecklingen gynnas anser de. Det kan vara sant när det gäller små företag med ingen eller få anställda. I stora företag innebär stora inkomstskillnader att en del utnyttjar andras arbetskraft på andras bekostnad. Varför ska bara företagsägare och direktörer få del av produktivitetsökningar? De som blir arbetslösa på grund av rationaliseringar blir utan lön medan direktören får dennes lön plus sin redan höga lön. Det behövs fackföreningar för att balansera upp företagens makt.

I en värld där nyliberalismens frihet för de rika, mäktiga och lyckade tillämpas, blir det till slut ett odemokratiskt system som människor flyr ifrån. Det har alltid varit frihet för de som har makt att göra som de har velat. Om de ville starta krig gjorde de det, om de ville stifta nya lagar gjorde de det, om de ville höja skatterna för folket gjorde de det. Paradoxen är att om man vill ha största möjliga frihet för de flesta måste man begränsa friheten för de som annars kan ta sig för stora friheter.

Nyliberalismen vill tillåta försäljning, bruk och tillverkning av alla typer av narkotika. Det grundläggande argumentet är individens frihet att själv välja hur denne önskar söka tillfredsställelse. Det bygger på en okunskap om narkotikans verkningar. Narkotikan förslavar brukarens hjärna. Det blir en obalans i hjärnans signalsubstanser och att då prata om individens frihet är en motsägelse. Monopol och regleringar gällande alkohol- och tobaksbruk är också till för att minska missbruk.

Man vill tillåta prostitution eftersom man säger att det är en frivillig överenskommelse mellan två fria individer. Ja, det kan jag hålla med om, om det är frivilligt, men det förutsätter en jämnställdhet mellan könen och människorna.

De flesta nyliberaler har också en liberal inställning till rätten att bära skjutvapen och menar att en individ har rätt att försvara sig själv och att man därmed har rätt att bära vapen. Det kan lätt urarta till att människor blir rädda och bär vapen för att skydda sig mot alla andra galningar som går omkring med vapen.  En mängd mord och dödsfall sker i USA för att det är så många som bär vapen, många av de dödsfallen beror på misstag. Det bästa är om bara polis, militär och licensierade jägare får ha vapen. Ett vapenförbud för allmänheten ökar frihetskänslan och säkerheten för människorna, inte minskar den. Ett förbud mot handel och tillverkning av vapen skulle innebära lägre brottslighet och större säkerhet.