Förutsättning för ekologisk teologi

Vi kan skapa en ny grön jord och ett paradis på jorden om vi alla, ateister, troende och andra, samarbetar. Det är bra om kyrkan inriktar sig mer på miljön och naturen och inte bara på att vi ska bli frälst och komma till himlen när vi dör. Jag tror att det finns ett samband mellan avståndstagandet från vår egen natur som människor och en okänslighet för miljöförstöring av den yttre miljön och naturen. Jag skulle vilja att vi tog tillvara och bejakade det naturliga flödet av energi, både hos människor och i naturen.

Den västerländska kristna kulturen har haft en tendens att trycka ned andras tro och kulturer. Med hjälp av våld, förtryck och ekonomiska påtryckningsmedel har vi försökt få andra "mindre" utvecklade delar av världen att förstå hur utvecklad, bra och kärleksfull vår kultur och tro är.

Det har funnits många teorier genom tiderna om skapelsen, Gud och mycket annat. Med vetenskapens framväxt har en del av teorierna visat sig inte stämma. Det är inte Tor som slår med en hammare när det åskar. Världen skapades inte på 6 dagar för 6000 år sedan.

Teorierna om Gud, livet och mystiken borde kunna förändras på samma sätt som vetenskapen förändrar sina teorier. Sann religion och mystik går utöver vad vetenskapen kan bevisa. Sann religion överlever även om en del av deras teorier måste överges.

Det är bra om den kristna inriktningen blir mer av att bejaka livet på jorden. Att älska sin nästa som sig själv, var ett viktigt budskap som Jesus hade. Den kristna kyrkan har alltför mycket betonat människornas ofullkomlighet. Vi är född i synd och är förtappade varelser som behöver frälsas har ofta varit budskapet från kyrkan. Hur de har tänkt att människor som tar till sig ett sådant budskap ska älska sina medmänniskor förstår jag inte.

En grundläggande förutsättning för att älska sin nästa är att älska sig själv. Älskar man sig själv så respekterar man även sig själv, och en som älskar sig själv och respekterar sig själv respekterar även andra. Den kärleken sprider sig till andra människor, livet naturen, djuren, Gud och hela universum.

En viktig del av människans natur är kärleken och sexualiteten. Om människans naturliga kärleksfulla natur föraktas, trycks ner och betraktas som syndig och skamlig, då kan den energin omvandlas till en destruktiv okänslig materialism.

Fria självständiga människor har ingen anledning att förstöra för varken sig själv eller andra. De är rädd om  naturen och livet, de har en livsglädje som omfattar hela skapelsen.

Den teori som har funnits om att den sexuella energin ska hämmas och omvandlas för att ge upphov till mänsklighet och till mänskligt skapande, har skadat mer än hjälpt människor.
Freud ansåg att driftbegären är gränslösa. Skulle människan följa sina driftbegär skulle hon ständigt vara sysselsatt med att tillfredsställde sin sexuella lust.

Katolska kyrkan framför allt men också andra kyrkor har den uppfattningen att den sexuella energin ska sublimeras.  Sublimering innebär att sexualitetens energi leds in i andra banor och där blir skapande, att man förädlar sin sexualitet i andlighet, att man glömmer sig själv för att tjäna och hjälpa andra. Katolska präster, munkar och nunnor ska leva i celibat. En del uppmärksammade fall visar på att det inte är så lätt. Den sexuella energin kan få utlopp på ett negativt sätt, som övergrepp på barn t.ex.

En inställning till att sexenergin ska omvandlas till andlighet finns också inom taoism och tantra. Men skillnaden är att tantra och tao bejakar sexualiteten och omvandlingen sker genom att föra upp den genom hela kroppen. Medan kristendomen ofta har sett sexualiteten som synd och något negativt.

En negativ inställning till kroppen, njutning, skönhet och sex, ger också en negativ inställning till hela livet, naturen och människor. En positiv inställning till människans natur som både sexuella och andliga varelser är en förutsättning för att en ekologisk teologisk inriktning ska få genomslag tror jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0