Förr var det katastrof hela tiden.

Oavsett hur vi tar itu med utmaningar som klimatförändringar, resursbrist, överbefolkning, skulddeflation, utdöende arter, havsdöd , och så vidare, är vi inne i möjligheternas sekel.

Före 1900-talet var det katastrof hela tiden, om man mäter med dagens mått. Vi var beroende av regn, torka och värme vid rätta tidpunkter annars blev det hungersnöd. Människor var fattiga, bodde trångt, frös och svalt. Medellivslängden var mindre än hälften av dagens medellivslängd.  
De hade inte kunskaper om gifters inverkan på livet och kroppen. Långt in på 1900-talet var det inte farligt att röka, att anvrända DDT, köra bil utan bälte, släppa ut avfall och kvicksilver i sjöar och man trodde att man kunde skydda sig mot atombomber genom att ducka och krypa under skolbänken.
I dag vet vi att allt möjligt är farligt. Kunskap är förutsättningen för att veta vad vi kan och ska göra. Den kunskapen ska vi använda för att skapa en ännu bättre värld. Medvetenheten om sakernas tillstånd ska användas på ett konstruktivt sätt, inte för att skapa en domedagsstämning, utan för att lösa problem på ett konstruktivt sätt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0