bengtoalmstedts

I en grupp på Facebook ställdes frågan: Skall vi höja eller sänka tonläget? Skall vi lägga oss platt inför galningar eller hur skall vi bete oss?

Jag svarade: Även om man tycker att någon är en okunnig, galen idiot, så är det ingen bra idé att säga det till den personen. Ingen blir klokare av att bli kallad idiot. Ingen blir kunnigare av att kallas okunnig. Den som blir kallad galen blir inte mindre galen.

Mitt svar på frågan om vi ska höja eller sänka tonläget, är att vi ska sänka tonläget. Vi ska inte heller lägga oss platt inför galningar. Om de utför våld, då måste de stoppas för att förhindra att de skadar andra. Men, annars är det bästa sättet att bete sig att fråga vad de tycker, tänker och menar egentligen. Hur har de kommit fram till sin tro, uppfattning om verkligheten och sin åsikt. Sedan om det kommer fram att det beror på okunskap, missuppfattningar, fördomar eller helt enkelt andra upplevelser, erfarenheter och värderingar så kan man kanske få en bättre förståelse för den personen. Det betyder inte att man nödvändigtvis håller med eller ändrar den egna uppfattningen, men man får en chans att ge sin syn på saken på ett sätt som kanske den andra kan förstå.

Att höja tonläget ger bara mer hot, galenskap, våld, rädsla och otrygghet.

 De socialkonservativa i muslimska länder blir islamister, i Indien blir de hindunationalister, i Sverige Sverigedemokrater, nazister eller någonting liknande.

Det socialkonservativa har gemensamt är att de vill bevara olika samhälleliga relationer genom plikt, traditionella värderingar och etablerade institutioner. För att samhället ska fungera menar man att en strikt social struktur behöver etableras. Generellt är socialkonservativa tveksamma till social förändring och tror på att bevara status quo gällande familjerelationer, sexuella relationer och patriotism.

Det gör att det moderna föränderliga samhället blir något negativt och hotande. De internationella kontakterna och samarbetena ses med misstänksamhet. Den feministiska och sexuella frigörelsen ses som ett hot mot familjen och samhället. De religiösa föreställningarna och institutionerna får inte ifrågasättas och andra religioner än den ”rätta” ska bekämpas.

Sverigedemokraterna anser att den ideologiska inriktning som har bäst förutsättningar att bidra till skapandet och upprätthållandet av ett gott samhälle är en socialkonservatism på tydlig nationalistisk grund.

Sverigedemokraternas socialkonservatism med en tydlig nationalistisk grund gör att de är avvisande till de framsteg som forskning och utveckling har gett oss. De vill tillbaka till hur det var ”förr”, oklart när ”förr” var.

De är rädd för inflytande och inflyttade från andra länder, de är inte som ”oss”. De överdriver de problem som finns och uppstår när olika människor möts och bortser från fördelarna med mångfalden av intryck och lösningar.

Paradoxen med socialkonservativa från olika läger är att de har mycket gemensamt, men ser varandra som varandras värsta fiender. Socialkonservatismen är inte en hållbar inställning i längden. Världen förändras och vi med den oavsett om vi vill det eller inte.

Det värsta med den nationalistiska fundamentalistiska och religiösa socialkonservatismen är att den kan skapa och skapar våld, krig och motsättningar i onödan.

Händelser i TV skapar diskussion och känslor. Vad hände på 70-talet egentligen? Var det romantik, kollektiv och fri sex eller våld och förtryck? De som i dag är 65+ var med om en sexuell revolution på 70-talet. Nu är de till och med naken på TV och har romantik på hotell. Är det en ny sexrevolution på väg?

Har vi lärt oss någonting av 70-talets händelser och gröna våg? Jag tror det. Nu har vi utvecklat den sol och vindenergi som de ville ha i stället för kärnkraft. Meditation, yoga och grönsaksodling är inne och till och med näringslivet vill ställa om till fossilfritt. Gröna vågen 2,0 kanske blir mer permanent och inte bara en våg som går över.

Den nationella socialkonservatismens grunder bör granskas. Sverige är ett geografiskt begränsat administrativt område. De som bor där och har fått medborgarskap av födsel eller efter att ha flyttat in är svenska medborgare. Var och en har rätt att tro, vara och ha de intressen de själva väljer. Ingen stat eller parti kan bestämma den enskildes tro, kultur, läggning eller intresse. Sedan är det självklart att människor tar intryck och påverkas av sin omgivning. Det är också så att i en demokrati beslutar man gemensamt om gemensamma angelägenheter, det är de argument som flest finner vara bäst som bestämmer besluten oavsett vem som kom med förslaget.

Vi har alltid fått intryck och kunskaper från andra delar av världen. Det har hela tiden skett utbyte av människor och idéer från andra länder. Den stora skillnaden nu jämfört med förut är de kommunikationer vi har nu jämfört med förr, det gör att det är fler som har möjlighet att förflytta sig nu. Innan vi hade tåg, bil, radio, TV, datorer och flygplan var det svårt att få kontakt med andra människor och kulturer, därför var det den lokala kulturen och vanorna som var det enda man visste av eller kände igen.

Den nationella socialkonservatismen vill tillbaka till en tid när vi hade begränsade kunskaper om omvärlden, sämre tekniska möjligheter och en allmän okunskap. De romantiserar en förgången tid när Sverige var ”svenskt”. De glömmer den fattigdom och inskränkthet som var då.

De glömmer att vår religion kommer från mellanöstern, vi skriver med latinska bokstäver, räknar med arabiska siffror och att potatisen kommer från indianernas Amerika.

Att ställa om till en miljövänlig, klimatvänlig och människovänlig livsstil är bra, roligt och livskvalitéhöjande. En del tror att omställning är svårt, krävande, dyrt och besvärligt, men egentligen är det tvärtom.

Man behöver inte bli en fanatisk renlevnadsmänniska, vegan och bo i en koja för att ställa om. Det viktiga är att ta de första stegen och upptäcka att det är positivt även för en själv att trappa ner på konsumtion, stress, statusjakt och att hänga med i senaste modet.

Maria Soxbo ägnade år åt att jobba åt modemagasin, sedan kom hon på bättre tankar och har bland annat skrivit boken ” STÄLL OM” där hon vill visa att det fina med omställningen är att de allra flesta av oss har allt att vinna på den.

Kungens valspråk är För Sverige – i tiden.

Regeringens valspråk kunde vara att föra Sverige bakåt i tiden. Tidöavtalet är ett avtal som gör tvärtemot det som borde göras.

De satsar på kärnkraft fastän det är dyrt och tar lång tid förutom att det fortfarande är riskfyllt. De försvårar för vindkraften, trots att det är den snabbaste och billigaste sättet av få ny el.

Att ta bort bonusen till elbilar och minskningar i reduktionsplikten försämrar allvarligt möjligheterna att nå klimatmålet.

Regeringspartierna och Sverigedemokraterna har kommit överens om att höja momsen på reparationer av cyklar, skor, lädervaror, kläder. Det motverkar omställningen till en cirkulär ekonomi.

I en tid när klimat- och miljöfrågorna kräver större politiskt ledarskap lägger den nya regeringen ner miljödepartementet.

Nu när det behövs mer utbildning för att ställa om till en fossilfri framtid är det risk att det kommer att handla om inskränkningar än tillskott och utveckling av såväl studieförbund som folkhögskolor, med tanke på SD:s återkommande kritik mot såväl studieförbund som folkhögskolor.

Om man vill att integrationen ska förbättras och att samhället ska bli mer inkluderande, då borde utbildning prioriteras.

Regeringspartierna vill också begränsa rätten till tolk för personer med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap.

 

Jag har läst boken ”Vårt enda liv, Sekulär tro och andlig frihet” av Martin Hägglund. Han skriver att måttet på värde är väsentligt, eftersom det avgör hur vi beräknar tillväxt i en ekonomi och därmed hur vi mäter den övergripande rikedomen i ett samhälle.

Han skriver också om nödvändighetens rike och frihetens rike. Nödvändighetens rike är det vi måste göra för att upprätthålla livet, frihetens rike är det vi vill göra för att det är värdefullt för oss själva.

I den kapitalistiska ekonomin är tillväxt av det materiella och kapitalet viktigt, oavsett om det är bra för människor, naturen och djuren eller inte. I den kapitalistiska ekonomin finns en motsägelse, värdet definieras i arbetstid, det gör att om man effektiviserar produktionen minskar värdet och för att upprätthålla tillväxten måste produktionen öka. Det är det jag håller med honom är dilemmat med vårt ekonomiska system. I ett annat vettigare ekonomiskt system är en tillväxt i den fria tiden, det verkligt värdefulla.

Jag tycker att det är intressanta tankar, även om jag inte håller med om allt. Jag menar att man kan ta vara på detta liv, även om man tror på Gud eller ett liv efter detta. Jag tror inte heller på demokratisk socialism som han förespråkar. Jag tror på en blandekonomi.

Det som är intressant är hans kritik av den kapitalistiska ekonomin och uppdelningen i nödvändighetens rike och frihetens rike, men hans lösning med demokratisk socialism är jag tveksam till.

Det är i alla fall värt att läsa boken. Martin Hägglund är professor vid Yale University i USA och har kallats den viktigaste unga filosofen i Amerika.

Bristen på tillit till den etablerade vetenskapen och officiell statistik är ett problem, men, det är också bra att vara kritiskt tänkande och att ifrågasätta slutsatser och ”sanningar”.

Problemet är att få till en vettig balans mellan tillit och ifrågasättande. Å ena sidan att bara säga ja och amen till allt vad etablerad vetenskap, politiker och ledare säger leder till stagnation. Å andra sidan om man tror att alla vetenskapsmän, politiker och ledare har gått ihop i en konspiration för att utnyttja och lura folket, då har man gått för långt åt andra hållet.

En expert är en person som kan väldigt mycket inom ett begränsat område. Om han går för långt kan han bli fanatisk och koncentrera sig så mycket på sitt lilla intresse att han glömmer bort konsekvenserna för allt annat.

En generalist kan lite om allt möjligt. Om han går för långt kan han tro att han vet allt om allting och glömma bort att han vet väldigt lite om det mesta.

Politiker och de som är intresserade av samhällsfrågor bör vara generalister för att få en helhetsbild, men ändå vara öppen för experternas kunskaper.

Det som har förändrats nu i vår tid är de möjligheter som internet ger. Alla kan få information om allt möjligt, både sanningar, lögner och allehanda teorier, ideologier och påhitt. Alla kan tycka, tänka och ge uttryck för sina synpunkter. Det kan man kalla ett samhälle med mångkultur, till skillnad mot förr på den gamla ”goda” tiden när prästen i byn var auktoriteten som bestämde och visste vad som var rätt och fel.

Det är beklagligt att miljövänner, klimataktivister, miljöpartister och andra som är engagerade i miljöfrågor bråkar med varandra om vad som är grönt, miljövänligt, hållbart och klimatsmart. Medan de är upptagna med att sinsemellan stämpla varandra som mer eller mindre grön, växer den blåbruna sidan och vinner på walkover.

Det viktiga nu och fram till valet, för miljövänner och andra mer eller mindre gröna, röda, liberaler och feminister är att hindra att de blåbruna får ökat inflytande. Det spelar ingen roll hur arg, fly förbannad och sur Åkesson och hans gäng blir, det får inte vara en anledning till att avstå från att argumentera emot dem. Om de vinner kan de gröna, feminister, invandrare och alla möjliga, få verkligt svåra problem med att överhuvudtaget verka för sina intressen.

Sedan när de blåbruna har besegrats och tappat inflytande kan man diskutera olika nyanser av grönt.

Jag har läst boken ”Underförstått – om politik, andlighet och ekofeminism av Lotta Hedström. Det är en tjock bok, över 550 sidor. Man kan förstå att det blev en bok med många sidor för att alla hennes engagemang, erfarenheter, insikter och åsikter skulle få plats. Lotta har haft energi för minst 3 kanske 4 mer vanliga människor. Nu på äldre dagar har hon lugnat ner sig lite, samlat erfarenheterna och skrivit en bok.

För mig som inte har hunnit med ens en bråkdel av det Lotta har hunnit med är det intressant, lärorikt och roligt att få läsa hennes bok, där hon delar med sig av sina djupaste värderingar, insikter och erfarenheter om politik, andlighet, ekologi, feminism med mera. Jag håller med i det mesta hon skriver. Det är en bok att rekommendera för alla, men kanske framför allt för de som vill förändra världen till en grönare, skönare och kärleksfullare version.

Det är tråkigt med den här pandemin. Dödligheten har gått upp ungefär till den nivå den var 2013, 9,4 per tusen invånare. Från 2012 och tidigare var det ännu värre. Bland de värre åren verkar 1993 ha varit  då var dödligheten 11,1 per tusen invånare. Om vi skulle ha haft det dödstalet 2020 skulle det ha varit 17 700 fler döda. Jag kanske har dåligt minne, men jag minns inte att det var någon nedstängning, pandemi och dagliga rapporter om döda på den tiden. Klart det var väl problem med 500% ränta, arbetslöshet och konkurser att skriva om då, så att de inte hade tid att skriva om några extra döda.

Det är i alla fall intressant att läsa SCBs statistik i sammandrag för att se hur det var förr på ”den gamla goda tiden.”

”Döden, döden, döden” – så sägs det att Astrid Lindgren alltid började sina telefonsamtal med sin syster.

Världens befolkning uppgår till 7 833 825 042 enligt worldometers information. 57 451 342 har avlidit i år av dem är det 1,711,508 som har dött av Corona.

Samtidigt är det 10 800 000 personer som svultit ihjäl, 12 680 050 döda av smittsamma sjukdomar.   7 424 422 dödsfall i år av barn yngre än 5 år.  8 022 073 dödsfall i år p g a cancer och 385 177 p g a malaria.

Sex, alkohol, tobak och trafik är också farligt och orsakar dödsfall, 1 641 999 döda av HIV/AIDS,           4 882 867 av rökning, 2 442 974 av alkohol och 1 318 528 av trafikolyckor. Dessutom har 1 047 429 tagit självmord.

I Sverige förbjuds vi att gå på Biblioteket för att det är farligt. Jag tycker att det är en märklig avvägning av vad som är farligt och vad vi bör undvika.

Det handlar om prioriteringar. Vad är viktigast, pengarna eller livet? Det är den grundläggande frågan vi bör ställa oss, både var och en som individer och som samhälle. Vad är meningen med hög standard om man mår illa av det? Vad är meningen med att uppföra sig som en fin flicka och bli rikt gift om man får ett tråkigt och meningslöst liv om man gör det?

Nu i adventstider är det dags att fundera på vad det är vi väntar oss ska hända. Vad gömmer sig bakom nästa lucka? Vad händer i framtiden? Vad vill vi ska hända?

Är fler prylar, mer stress, mer pengar och mer likes viktigare än att få ingå i en kärleksfull lugn gemenskap? Vad är viktigast i politiken och samhället, att skattepengarna går till vinster eller att de går till vård, skola och omsorg? Är det viktigare med tillväxt av prylar, pengar och arbetstillfällen än ren natur, rent vatten och balanserat klimat?

Vi lever nu i en tid när många tvingas att dra ner på kontakter, arbete och resor. Den tiden kan vi ta vara på och fundera på vad som är viktigt egentligen, hur vill vi ha det? Vad är livskvalité? Det är synd att inte ta vara på en rejäl kris, sägs det.

 

Birger Schlaug har skrivit en bok som heter ” Vad ska vi ha samhället till?”. Han ifrågasätter tillväxten, arbetslinjen, konsumism, nyliberalism och upprustning. Det gör jag också. Han har skrivit en bok som tar upp de frågor, funderingar och åsikter om samhället, politiken och livet som jag också funderar på.

Jag håller med i det mesta han skriver. Det är bra att någon tydligt kan formulera det man själv har funderat på. Det gör att man kan bli inspirerad att tänka, skriva och kanske handla på nya sätt.

Jag lånade boken på biblioteket. Problemet med låneböcker är att man måste lämna tillbaka dem och man kan inte anteckna och stryka under heller. Därför köper jag boken för att den kan vara bra att ha om man får brist på argument.  

Det kanske kräver en längre text som kräver eftertanke, för att förklara hur jag menar.

”Vad beror på vad?”

Vi har släpat och slitit genom historiens gång för att få mat på bordet. De första 200 000 åren ungefär letade, jagade och samlade vi den mat vi behövde. För ungefär 10 000 år sedan kom några på att om man sådde frön kunde man skörda grödor och slapp leta, då föddes jordbruket. Efter ett tag var det några nyfikna som såg att vissa stenar smälte om man värmde dem och man kunde forma metallerna till redskap, det underlättade livet. För ungefär 200 år sedan kom några smarta genier på att man kunde göra maskiner som gick på kol, ved och olja och industrin utvecklades och man kunde göra mycket mer än man hade kunnat göra förut med bara muskelkraft. De senaste årtiondena har robotar och datorer utvecklats så att vi kan styra och räkna ut mycket mer än vad vår hjärna klarar av att räkna ut på egen hand.

Det är på många sätt en bra utveckling som mänskligheten har upplevt. Det har varit logiskt och smart att ha allt effektivare redskap, maskiner och datorer. En ökad produktion har varit viktigt för att alla skulle få tillgång till mat, kläder, husrum, med mera. Det är fortfarande viktigt för delar av världen. Det kallas ”tillväxt” och uppmuntras via marknadsföring och produktutveckling.

Men, eftersom vi är en del av naturen kan vi inte använda jordens ’jungfruliga material’, på sätt som skadar naturen, miljön, vattnet och luften. Vi kan inte heller göra slut på råvarorna och slänga dem som avfall, det skadar oss och framtida generationer.  Eftersom tillväxten beräknas efter kostnaden förknippat med arbetskraften och arbetskraften ersätts med maskiner, robotar och datorer är inte tillväxt ett bra mått på välstånd längre.

Det som en gång var logiskt och smart är inte längre logiskt och smart. Nu när vi kan producera mer och mer utan att vi behöver slita och släpa ut oss. Vi kan fara jorden runt och vi har varit på månen, då bör vi ha andra mål än att öka konsumtion och produktion. Vi har nu möjlighet att utveckla våra talanger, intelligens och intressen på en mängd olika områden, nu när vi inte behöver släpa och slita som vi har gjort genom historiens gång för att få mat på bordet.

Problemet nu är att mycket av samhället, politiken och ekonomin fortfarande styrs av den gamla logiken, behoven och föreställningarna. Vi behöver utveckla en logik där livet, naturen, skönheten, kärleken, med mera är det viktiga inte ökad produktion och konsumtion. Och den logiken kan vi alla vara med och utveckla.