Vettig balans mellan tillit och ifrågasättande

Bristen på tillit till den etablerade vetenskapen och officiell statistik är ett problem, men, det är också bra att vara kritiskt tänkande och att ifrågasätta slutsatser och ”sanningar”.

Problemet är att få till en vettig balans mellan tillit och ifrågasättande. Å ena sidan att bara säga ja och amen till allt vad etablerad vetenskap, politiker och ledare säger leder till stagnation. Å andra sidan om man tror att alla vetenskapsmän, politiker och ledare har gått ihop i en konspiration för att utnyttja och lura folket, då har man gått för långt åt andra hållet.

En expert är en person som kan väldigt mycket inom ett begränsat område. Om han går för långt kan han bli fanatisk och koncentrera sig så mycket på sitt lilla intresse att han glömmer bort konsekvenserna för allt annat.

En generalist kan lite om allt möjligt. Om han går för långt kan han tro att han vet allt om allting och glömma bort att han vet väldigt lite om det mesta.

Politiker och de som är intresserade av samhällsfrågor bör vara generalister för att få en helhetsbild, men ändå vara öppen för experternas kunskaper.

Det som har förändrats nu i vår tid är de möjligheter som internet ger. Alla kan få information om allt möjligt, både sanningar, lögner och allehanda teorier, ideologier och påhitt. Alla kan tycka, tänka och ge uttryck för sina synpunkter. Det kan man kalla ett samhälle med mångkultur, till skillnad mot förr på den gamla ”goda” tiden när prästen i byn var auktoriteten som bestämde och visste vad som var rätt och fel.


Det viktiga nu och fram till valet


Det är beklagligt att miljövänner, klimataktivister, miljöpartister och andra som är engagerade i miljöfrågor bråkar med varandra om vad som är grönt, miljövänligt, hållbart och klimatsmart. Medan de är upptagna med att sinsemellan stämpla varandra som mer eller mindre grön, växer den blåbruna sidan och vinner på walkover.

Det viktiga nu och fram till valet, för miljövänner och andra mer eller mindre gröna, röda, liberaler och feminister är att hindra att de blåbruna får ökat inflytande. Det spelar ingen roll hur arg, fly förbannad och sur Åkesson och hans gäng blir, det får inte vara en anledning till att avstå från att argumentera emot dem. Om de vinner kan de gröna, feminister, invandrare och alla möjliga, få verkligt svåra problem med att överhuvudtaget verka för sina intressen.

Sedan när de blåbruna har besegrats och tappat inflytande kan man diskutera olika nyanser av grönt.


Boken ”Underförstått"

 

Jag har läst boken ”Underförstått – om politik, andlighet och ekofeminism av Lotta Hedström. Det är en tjock bok, över 550 sidor. Man kan förstå att det blev en bok med många sidor för att alla hennes engagemang, erfarenheter, insikter och åsikter skulle få plats. Lotta har haft energi för minst 3 kanske 4 mer vanliga människor. Nu på äldre dagar har hon lugnat ner sig lite, samlat erfarenheterna och skrivit en bok.

För mig som inte har hunnit med ens en bråkdel av det Lotta har hunnit med är det intressant, lärorikt och roligt att få läsa hennes bok, där hon delar med sig av sina djupaste värderingar, insikter och erfarenheter om politik, andlighet, ekologi, feminism med mera. Jag håller med i det mesta hon skriver. Det är en bok att rekommendera för alla, men kanske framför allt för de som vill förändra världen till en grönare, skönare och kärleksfullare version.


Tråkigt med pandemin

Det är tråkigt med den här pandemin. Dödligheten har gått upp ungefär till den nivå den var 2013, 9,4 per tusen invånare. Från 2012 och tidigare var det ännu värre. Bland de värre åren verkar 1993 ha varit  då var dödligheten 11,1 per tusen invånare. Om vi skulle ha haft det dödstalet 2020 skulle det ha varit 17 700 fler döda. Jag kanske har dåligt minne, men jag minns inte att det var någon nedstängning, pandemi och dagliga rapporter om döda på den tiden. Klart det var väl problem med 500% ränta, arbetslöshet och konkurser att skriva om då, så att de inte hade tid att skriva om några extra döda.

Det är i alla fall intressant att läsa SCBs statistik i sammandrag för att se hur det var förr på ”den gamla goda tiden.”


Döden, döden, döden

”Döden, döden, döden” – så sägs det att Astrid Lindgren alltid började sina telefonsamtal med sin syster.

Världens befolkning uppgår till 7 833 825 042 enligt worldometers information. 57 451 342 har avlidit i år av dem är det 1,711,508 som har dött av Corona.

Samtidigt är det 10 800 000 personer som svultit ihjäl, 12 680 050 döda av smittsamma sjukdomar.   7 424 422 dödsfall i år av barn yngre än 5 år.  8 022 073 dödsfall i år p g a cancer och 385 177 p g a malaria.

Sex, alkohol, tobak och trafik är också farligt och orsakar dödsfall, 1 641 999 döda av HIV/AIDS,           4 882 867 av rökning, 2 442 974 av alkohol och 1 318 528 av trafikolyckor. Dessutom har 1 047 429 tagit självmord.

I Sverige förbjuds vi att gå på Biblioteket för att det är farligt. Jag tycker att det är en märklig avvägning av vad som är farligt och vad vi bör undvika.


Prioritering

Det handlar om prioriteringar. Vad är viktigast, pengarna eller livet? Det är den grundläggande frågan vi bör ställa oss, både var och en som individer och som samhälle. Vad är meningen med hög standard om man mår illa av det? Vad är meningen med att uppföra sig som en fin flicka och bli rikt gift om man får ett tråkigt och meningslöst liv om man gör det?

Nu i adventstider är det dags att fundera på vad det är vi väntar oss ska hända. Vad gömmer sig bakom nästa lucka? Vad händer i framtiden? Vad vill vi ska hända?

Är fler prylar, mer stress, mer pengar och mer likes viktigare än att få ingå i en kärleksfull lugn gemenskap? Vad är viktigast i politiken och samhället, att skattepengarna går till vinster eller att de går till vård, skola och omsorg? Är det viktigare med tillväxt av prylar, pengar och arbetstillfällen än ren natur, rent vatten och balanserat klimat?

Vi lever nu i en tid när många tvingas att dra ner på kontakter, arbete och resor. Den tiden kan vi ta vara på och fundera på vad som är viktigt egentligen, hur vill vi ha det? Vad är livskvalité? Det är synd att inte ta vara på en rejäl kris, sägs det.


Vad ska vi ha samhället till?

 

Birger Schlaug har skrivit en bok som heter ” Vad ska vi ha samhället till?”. Han ifrågasätter tillväxten, arbetslinjen, konsumism, nyliberalism och upprustning. Det gör jag också. Han har skrivit en bok som tar upp de frågor, funderingar och åsikter om samhället, politiken och livet som jag också funderar på.

Jag håller med i det mesta han skriver. Det är bra att någon tydligt kan formulera det man själv har funderat på. Det gör att man kan bli inspirerad att tänka, skriva och kanske handla på nya sätt.

Jag lånade boken på biblioteket. Problemet med låneböcker är att man måste lämna tillbaka dem och man kan inte anteckna och stryka under heller. Därför köper jag boken för att den kan vara bra att ha om man får brist på argument.  


Det behövs en ny logik.

Vårt system var logiskt, om vi orkar tänka efter. Vi behöver inte skylla på någon annan. Vi kan söka förklaringar i historien, där vi inser att vi själva och våra förfäder är delaktiga.

Det kanske kräver en längre text som kräver eftertanke, för att förklara hur jag menar.

”Vad beror på vad?”

Vi har släpat och slitit genom historiens gång för att få mat på bordet. De första 200 000 åren ungefär letade, jagade och samlade vi den mat vi behövde. För ungefär 10 000 år sedan kom några på att om man sådde frön kunde man skörda grödor och slapp leta, då föddes jordbruket. Efter ett tag var det några nyfikna som såg att vissa stenar smälte om man värmde dem och man kunde forma metallerna till redskap, det underlättade livet. För ungefär 200 år sedan kom några smarta genier på att man kunde göra maskiner som gick på kol, ved och olja och industrin utvecklades och man kunde göra mycket mer än man hade kunnat göra förut med bara muskelkraft. De senaste årtiondena har robotar och datorer utvecklats så att vi kan styra och räkna ut mycket mer än vad vår hjärna klarar av att räkna ut på egen hand.

Det är på många sätt en bra utveckling som mänskligheten har upplevt. Det har varit logiskt och smart att ha allt effektivare redskap, maskiner och datorer. En ökad produktion har varit viktigt för att alla skulle få tillgång till mat, kläder, husrum, med mera. Det är fortfarande viktigt för delar av världen. Det kallas ”tillväxt” och uppmuntras via marknadsföring och produktutveckling.

Men, eftersom vi är en del av naturen kan vi inte använda jordens ’jungfruliga material’, på sätt som skadar naturen, miljön, vattnet och luften. Vi kan inte heller göra slut på råvarorna och slänga dem som avfall, det skadar oss och framtida generationer.  Eftersom tillväxten beräknas efter kostnaden förknippat med arbetskraften och arbetskraften ersätts med maskiner, robotar och datorer är inte tillväxt ett bra mått på välstånd längre.

Det som en gång var logiskt och smart är inte längre logiskt och smart. Nu när vi kan producera mer och mer utan att vi behöver slita och släpa ut oss. Vi kan fara jorden runt och vi har varit på månen, då bör vi ha andra mål än att öka konsumtion och produktion. Vi har nu möjlighet att utveckla våra talanger, intelligens och intressen på en mängd olika områden, nu när vi inte behöver släpa och slita som vi har gjort genom historiens gång för att få mat på bordet.

Problemet nu är att mycket av samhället, politiken och ekonomin fortfarande styrs av den gamla logiken, behoven och föreställningarna. Vi behöver utveckla en logik där livet, naturen, skönheten, kärleken, med mera är det viktiga inte ökad produktion och konsumtion. Och den logiken kan vi alla vara med och utveckla.


Är lösningen en stor superkommun?

Är lösningen på kommunernas dåliga ekonomi att slå ihop flera mindre till en stor superkommun? Nej, det är ingen lösning det är att göra det ännu sämre. Fördelat per innevånare blir det samma sak, visserligen får en större kommun mer pengar i en klumpsumma, men det är också fler som den summan ska delas på. Det blir bara mer byråkrati, missförstånd och dyrare hantering ju längre ifrån beslutsfattare och innevånare är varandra.

Utredarna föreslår att staten kan ta över berörda kommuners långfristiga skulder till bank- och kreditinstitut, samt pensionsförpliktelser. Det är bra, men det finns ingen anledning att det ska villkoras med kommunsammanslagningar.

Det är ett växande anspråk på service och välfärd som belastar kommunerna, men det löses lättast med en decentraliserad organisation med närhet mellan de som behöver servicen, de som utför den och de som beslutar om den. Det gör det möjligt att mer flexibla lokalanpassade lösningar med personkännedom kan ordnas.

Att slå ihop två kommuner med gles befolkning gör inte att det blir mindre gles befolkning, tvärtom det riskerar att det blir centralisering och närheten till skola och samhällsservice blir ännu sämre. Sammanslagningar skadar den lokala demokratin och försämrar levnadsvillkoren i de glesare delarna av kommunerna.

Det är möjligt att Sven-Erik Lindestam drömmer om Hälsingland som en enda storkommun, som han ska vara kommunalråd över då, kanske han drömmer om, för mig är det mer en mardröm än en dröm.

 Demokratin är definitivt i fara om man skapar större kommuner. Jag upplever Hudiksvalls kommun som för stor, många gånger, som det är nu. Man vaskar inte fram de vassaste förtroendevalda i landskapet med större kommuner, möjligtvis de mest karriärsugna. En anledning till bristen på förtroendevalda i dagens kommuner är att det blir för tungrott att sätta sig in i och försöka läsa in sig i frågor som man inte har en aning om för att man inte har den lokala kännedomen. Om man ska få engagerade politiker och en engagerad befolkning måste politikerna och befolkning känna varandra, det går inte om det blir för stora kommuner. Min erfarenhet är att det är i mindre enheter man kan få till ett folkligt och demokratiskt engagemang.  Lokalt engagemang för lokala frågor ska inte föraktas och kallas ”bytänkande”, däremot kan man kalla centralt placerade politikers vilja att bara satsa på centralorten ett slags ”bytänkande” eller snarare ”stadstänkande”.


En förändring till det bättre

För att en förändring till det bättre ska ske måste det dels vara någonting som människor anser är bättre, dels någonting som är genomförbart. Att genomföra ett folkmord är inget som de flesta människor anser som bättre, vilka ska leva, vilka ska dö? Vem ska bestämma det?

Det människor förstår är att vi måste ha en teknik och energiförbrukning som inte förstör förutsättningarna för oss själva och naturen. De lösningar som finns är att ta tillvara solenergin, vindenergin, vattenkraften, jordvärmen och bioenergin. Vi måste också ha en livsmedelsförsörjning som inte förstör eller förbrukar jorden eller havens resurser.

Det finns många goda exempel på lösningar både för livsmedelsförsörjning och förnyelsebar energi som är hållbara. Det gäller att ta fram de exemplen och utveckla dem. Då finns det en chans att vi lyckas.

Samtidigt som positiva exempel lyfts fram och människor har något att se fram mot så kan en attitydförändring ske. Den materiella synen på vad ett bra liv är kan lättare förändras om man är med i projekt för att bygga ett hållbart samhälle, istället för att krossa ett gammalt, utan att ha en klar vision om vad det är som ska ersätta det.

Det behövs en inre omställning av tänkandet där livskvalité är viktigare än tillväxt av pengar och material. Det är där tantrasex, yoga, massage, meditation, naturvandringar, grönsaksodling och andliga och filosofiska rörelser har en roll att spela.


Min bild av Sverige år 2050.


Webbtidningen Smedjan gav fem skribenter fria händer att teckna sin bild av hur Sverige ter sig år 2050. Jag är inte en av dem, men jag tycker att det är en intressant idé, så jag vill också teckna min bild av hur Sverige ter sig år 2050.

År 2050 har det gått 30 år sedan några skribenter fick i uppdrag att teckna sin bild av hur Sverige ter sig år 2050. Det var dystra framtidsutsikter de hade. Det hade varit krig, Sverige var avskaffat och våld och diktatur var vardagsmat kan man sammanfatta deras bild av Sverige 2050 på ett ungefär.

Jag har en mer positiv vision av hur det är år 2050 och vägen dit. Man kan delvis förstå deras dystopier i slutet av 2019. Sverigedemokraterna går framåt i opinionsmätningarna, skjutningar och våld i förorterna rapporteras det om i nyheterna var och varannan dag och klimatet är på väg att gå åt pipsvängen. 30 år är ändå rätt lång tid, det är en generation. På den tiden hinner många nya möjligheter utvecklas och förverkligas.

Sverige år 2050: Tryggheten är för alla.

Sverige är fortfarande en av de bättre länderna i världen när det gäller trygghet, välstånd och jämlikhet. Även om många andra länder också har utvecklats positivt de senaste 30 åren så är vi i Sverige bland de som rankas högst i de flesta undersökningar, liksom det var för 30 år sedan.

Även om det bland ”sverigevännerna” gjordes allt för att svärta ner bilden av Sverige, vi var på väg mot katastrof, kollaps och sammanbrott enligt dem. Så rankades Sverige som det mest ansedda landet i internationella undersökningar.

Visserligen fanns det problem, oro och växande klyftor i Sverige år 2019, men att gå så långt som till katastrof var en stark överdrift. Det var den nyliberala politiken som hade förts under många år, främst under alliansens tid i regeringen mellan 2006 och 2014, som hade nedrustat välfärden och skapat klyftor. De Socialdemokratisk ledda regeringarna från 2014 var svaga minoritetsregeringar och kunde inte göra några större förbättringar.

Den nyliberala politiken med skattesänkningar, avregleringar och privatiseringar som alliansen genomförde bäddade för Sverigedemokraternas framgångar i opinionen. De försämringar och klyftor som många upplevde skylldes på invandrarna och kostnaderna för dem.  Visserligen tog vi emot många flyktingar speciellt under 2015, men det var inte mer än den andel av flyktingar som fanns i världen som motsvarar vår andel av världens befolkning. Det talades om flyktingkris, då menade de att Sverige var i kris på grund av flyktingarna, inte att flyktingarna var i kris och behövde hjälp. Kostnaden för att hjälpa flyktingar var ändå ganska låg jämfört med de skattesänkningar och skattesmitningar som gjordes under samma tid. Dessutom ger inflyttade människor relativt snabbt ett tillskott i ekonomin. Efter 6- 7 år är många av dem etablerade på arbetsmarknaden. För en nyfödd svensk tar det minst 20 år att bli etablerad på arbetsmarknaden.

Den taktik som övriga partier försökte med för att förhindra att det Sverigedemokratiska partiet, med nazistiska rötter skulle få inflytande misslyckades. De försökte först att tiga ihjäl partiet, det lyckades inte, för att de blev då en ännu argare grupp som kände sig mobbade av den ”Politiskt Korrekta” eliten och fick fler anhängare. Sedan försökte partier som Moderaterna och Kristdemokraterna öppna dörren, prata med dem och anpassa politiken efter dom, det gick inte heller, varför rösta på M och Kd om det var SD som hade rätt?

Det rätta sättet att bemöta partier som SD som är rädd för främlingar, invandrare, muslimer, hbtq-personer, feminister, vargar, nutiden, framtiden och massmedia, speciellt P3 är att ta diskussionen med dem. SD ville tillbaka till hur de trodde att det var förr, på den gamla goda tiden, när det var folkhem och kyrkan stod mitt i byn. Det hade nog blivit lite fel när de tittat i backspegeln, det var inte högern som stod för folkhemmet genom skattesänkningar, det var Socialdemokraterna med högre skatter.  I den kristendom som kyrkan står för är ett grundläggande budskap att man ska hjälpa och älska sina nästa, inte att man ska slänga ut de som flyr och behöver hjälp och skydd. Det där med klimatet, det får andra sköta, någon annan stans i andra länder tyckte SD.

När vanliga människor och politiker väl tog debatten med dem och avslöjade deras okunskap, ogenomtänkta politik och falska löften, så splittrades partiet och försvann i historien. Under tiden som vi i Sverige diskuterade hur vi skulle förhålla sig till det bruna SD svepte en grön våg fram på flera håll i Europa. Partier engagerade i miljö- och klimatfrågor slog rekord – och internationella medier pekade på en ”Greta Thunberg-effekt”. Trots att Greta Thunberg var en svensk klimataktivist, var det i andra länder som de gröna partierna fick stora framgångar, inte i Sverige.

Under 20-talet växte den gröna rörelsen också i Sverige. Många i Sverige är försiktiga och vill inte sticka ut och tycka och tänka på något annat sätt än alla andra. Men, när väl tillräckligt många har insett hur det är så vänder det och alla tycker att det är självklart. Den gröna omställning som krävdes för att få till ett klimatsmart, fossilfritt och hållbart samhälle var inte så lätt. Många politiker och ekonomer var fast övertygade om att det måste vara tillväxt i ekonomin för att inte samhället skulle krackelera. Det var bra med tillväxt när samhället byggdes upp, utan tillväxt och industrialismens genombrott hade alla länder varit u-länder, med utbredd fattigdom, låg medelålder, hög spädbarnsdödlighet och andra hemskheter. Men, att under 2020 - talet fortsätta med samma typ av tillväxt och med politiska beslut främja den var en farlig väg. Dels för att automatiska maskiner, datorer och robotar gjorde att ekonomisk tillväxt inte längre kunde räknas på samma sätt längre, dels för att vi hade nu uppnått en så hög materiell mognad så att vi inte behövde mer tillväxt.

Det blev också en ny grön våg liknande den gröna våg som var på 70-talet, med unga människor som flyttade ut från de stora städerna. Nu var det medvetna människor som tog arbetet med sig i sina uppkopplade datorer. De ville ut från stadens jäkt, stress och dyra bostäder och flytta till en landsbygd med livskvalité och natur.

Den alternativa kultur som 70-talets gröna vågare experimenterade med som yoga, meditation och massage och kallades flummigt då, hade på 20.talet blivit rumsrent och en del av många människors vardag. De försök med solenergi och vindkraftverk som gjordes på 70-talet var på 20-talet fullt utvecklade och lönsamma. Den sexuella revolution som de unga på 60- och 70 -talet gjorde fick bakslag med AIDS på 80-talet och följdes på många sätt av en nymoralistisk våg. Den kom tillbaka på 20-talet på ett mer ansvarsfullt sätt som var till glädje både för kvinnor och män och även för de barn som kan bli följden av sexuellt umgänge.

Den blandning som blir följden av att människor från olika religioner, kulturer och regioner möts ger möjligheter till en blomstring av kulturen. Det kan också i en värld av rädsla ge upphov till motsättningar. Många politiska krafter på högerkanten i Sverige och andra länder växte sig stora under 2010-talet på grund av rädsla för främlingar och växande klyftor i nyliberalismens spår. På 20- talet och framåt har vi mer och mer förstått att vi har bara en jord och att vi måste samarbeta över hela jorden för att skapa en hållbar, miljövänlig och klimatsmart värld. Nu 2050 har vi kommit långt på den vägen och vi i Sverige har på många sätt varit föregångare i den omställningen  


Planera för kommande generationer.

När jag var med i CUF i slutet på 70-talet och början på 80-talet så var vi för nolltillväxt och mot kärnkraft. Sedan tror jag luften gick ur Centerpartiet på något sätt efter folkomröstningen. De mest gröna gick över till Miljöpartiet och kvar blev allmänt borgerliga liberala. Sedan tog nyliberala krafter över och tillväxtkritiken försvann. Jag gick aldrig med i Centerpartiet för att jag tyckte att de hade gått för långt åt höger.

Det är synd att de nyliberala har så stort inflytande på Centerpartiets politik. Centerpartiet har förankring på landsbygden och skulle kunna ha en landsbygds och naturvänlig politik om de släppte låsningen till tillväxten. De borde med sin anknytning till jordbruket förstå att ingenting växer hur länge som helst. Sådd, tillväxt och skörd har sin tid. På våren förbereds jorden och man sår sedan är det tillväxt på sommaren och på hösten mognar det och det är dags för skörd.

Det var bra med tillväxt när samhället byggdes upp och jag håller med om att utan tillväxt och industrialismens genombrott hade alla länder fortfarande varit u-länder, med utbredd fattigdom, låg medelålder, hög spädbarnsdödlighet och andra hemskheter. Men, att nu i vår tid fortsätta med samma typ av tillväxt och med politiska beslut främja den är en farlig väg. Dels för att automatiska maskiner, datorer och robotar gör att ekonomisk tillväxt inte längre kan räknas på samma sätt längre, dels för att vi har nu uppnått en så hög materiell mognad så att vi inte behöver mer tillväxt. Att ändå fortsätta med att på alla sätt försöka få till tillväxt är lika dumt som att låta bli att skörda på hösten för att man vill att det ska växa mer. Då riskerar hela skörden att ruttna bort och vi slänger all den framgång vi har haft överbord.

Det vi behöver nu är inte grön tillväxt, det vi behöver är att ta tillvara all den kunskap vi har för att skapa en värld, där vi kan fördela, återanvända och bevara det vi har utan att förbruka, förstöra och tömma ut de resurser som finns i naturen. Vi måste planera för att kommande generationer också ska få möjligheter att leva, så, odla och skörda.


Varför ohållbara livsstilsval prioriteras

Om vi frågar oss varför ohållbara livsstilsval prioriteras av både män och kvinnor framför det hållbara, så finns en del möjliga svar. Jag tror att den ohållbara materiella livsstilen beror på att materialismen är ett substitut för verkliga behov. Vi är biologiska, sociala och kulturella varelser som Birger Schlaug skriver, men jag menar också att sexualiteten, kärleken och andligheten har stor och avgörande betydelse för vårt liv.

Bristen på ett tillfredställande liv där livets känns meningsfullt, bra och härligt, beror oftare på en brist på kärleksfulla relationer, sociala kontakter och kulturell och andlig samhörighet än bristen på materiella tillgångar, åtminstone i vår del av världen. Men vi har ofta inte förmågan att vare sig se eller förstå vad som är fel och kompenserar det med mer prylar, sprit eller karriär.

Jag tror att vi behöver bejaka den livsenergi, glädje och möjligheter som finns i att bejaka våra grundläggande behov som sex, andlighet, närhet, mental stimulans och vårt behov av att både röra på oss och att vila.  Om en omställning till ett hållbart samhälle ska kunna ske, måste vi ifrågasätta gamla föreställningar när det gäller religion, kultur, sexualitet, makt och status.

Sexualiteten har endera tryckts undan av religionen eller utnyttjats av pornografin. Sexualiteten borde bejakas som en källa till livsenergi, kärlek och gemenskap av samhället, kulturen och religionen. I ett hållbart samhälle bejakas kärleken mellan man och kvinna där ingen förtrycker eller föraktar den andra. De gamla låsta religiösa föreställningarna borde ersättas av en andlighet där vi ödmjukt bejakar alltings fantastiska varande. I ett sådant samhälle skulle våld, missbruk och miljöförstöring minska betydligt och inte längre vara akuta problem.


Åkessons tal

Det är viktigt att bemöta Åkessons tal i Almedalen

Han sa:”6 och en kvarts miljoner svenskars land.” Vi är 10 miljoner i Sverige i dag. Han drömmer sig tillbaka till 30-talet. På 30-talet var vi 6 och en kvarts miljoner och nazister var en del av 1930-talets politiska liv, han vill tillbaka till 30-talet.

Han har rätt i att de döda skulle ha mycket att säga oss nu, om de kunde tala. De skulle säga: riv inte ner den demokrati, rättvisa och jämställdhet vi har byggt upp, låt inte nazister riva ner det vi har byggt upp.

Det Sverige vi har idag har byggts upp i samarbete med och utbyte av erfarenheter, kunskaper och idéer med andra länder och människor från hela världen. Vi skulle inte ha kunnat skapa den rikedom och mångfald vi har nu om vi hade isolerat oss från världen i övrigt.

”Det känns inte som Sverige längre” det kan jag hålla med om. Förr var sådana som Åkesson och hans anhang en marginell grupp som inte var så mycket att bry sig om, nu har de blivit större, farligare och måste stoppas innan det går för långt.

Vi ska sträva efter ett Sverige som håller ihop, säger han. Ja, det är bra, men det SD gör är att splittra Sverige. De utpekar ”vänsterliberala” feminister, invandrare, homosexuella och andra som inte håller med SD till fiender till Sverige och orsaken till splittringen, när det i själva verket är SD som orsakar splittringen genom att sätta grupper mot varandra.

Det är inte ”vänsterliberala” som har nedmonterat Sverige som fri, trygg och sammanhållen nation, det var de nyliberala som genom sina skattesänkningar, avregleringar och privatiseringar skapade de klyftor som högernationalistiska krafter nu utnyttjar för sina syften. SD:s inflytande på svensk politik må bara tillåtas bli en kort parentes i vårt lands historia. De klyftor som finns vill SD i praktiken förstärka genom att stödja ytterligare skattesänkningar, avregleringar och privatiseringar. Det är de som är med och nedmonterar välfärden. SD är ett hycklarparti.

Att sträva efter att vara ett humanitärt land, och att vara godhjärtade anser Åkesson vara fel och skadligt och är i opposition mot. De vill tydligen att Sverige ska vara ett land som är inhumant och ont.

De som verkligen är vänner till Sverige bör kämpa för att SD ska få så lite inflytande som möjligt. Övriga partier bör ta sitt ansvar och avvisa SD:s politik, fördomar, lögner och skrämselpropaganda.

Trots att 2010-talet är det decennium då det dödliga våldet har varit på den lägsta nivån sedan 1960-talet, så målar de upp en bild av att våldet har ökat och att Sverige har blivit otryggare. Det behövs tuffare tag mot lögner och fördomar. SD är inget att skratta åt, de måste bekämpas på allvar. Vi måste avbryta den riktning som de har slagit in mot. Sd:s modell för välfärden håller inte, samtidigt som de stöder kd/m:s budget med skattesänkningar så säger de att de värnar välfärden, det går inte ihop. Om Sverige ska sträva mot tillit, sammanhållning och gemenskap kräver det att vi säger nej till SD:s politik.


Miljöpartister och landsbygdsbefolkningen

Det är ett problem för förståelsen mellan miljöpartister och landsbygdsbefolkningen. Många miljöpartister är varken bönder, skogsägare eller ens boende på landsbygden. En bild av miljöpartister som finns på landsbygden är att de är flummiga grönavågare som har en romantisk bild av livet på landet. Miljöpartister har ingen aning om hur det är att leva på och driva jordbruks och skogsföretag på landsbygden, de är bara akademiker som tror att man kan leva på grön kvist och vacker natur, är ungefär den uppfattning bönder har.

Den folkrörelse Annie Lööf förmodligen hänvisar till är de skogsägare som blir stoppade att avverka den skog som är deras levebröd. De olika bilder som centerpartister och miljöpartister har av vad som rör sig bland folk beror på att de träffar olika människor. Jag tycker att det är synd att de som lever på jord och skogsbruk och engagerade miljövänner inte samarbetar och förstår varandra bättre.

Lööf har rätt när hon hävdar att skogen ger jobb på landsbygden, men det skulle ge mer jobb om förtjänsten av skog, malm, vattenkraft, jordbruk, m.m. stannade på landsbygden och inte togs om hand av staten och kapitalägare i städerna.

Om miljöpartister och centerpartister kunde samarbeta bättre om landsbygden och dess förutsättningar och möjligheter skulle hela Sverige kunna leva och blomstra. Som det är nu blir bönder och skogsägare förbannade och irriterad på miljöpartisternas landsbygdsfientliga politik och miljöpartisterna ser skogsägarna som marodörer som förstör skogen, naturen och miljön.

I ett samarbete kunde man enas om ett skogsbruk som tar mer hänsyn till naturen och dess olika biotoper samtidigt som det ger en acceptabel inkomst för landsbygdens befolkning.

Jag hamnar personligen mellan hötapparna, min far var jord och skogsbrukare, centerpartist som hävdade att kalavverkning var en förnyelse av skogen. Jag hade en lite annan uppfattning om skogsbruket och röstade på Miljöpartiet. Men, jag menar att båda sidor har sina poänger, det är inte svart vitt, och det skulle vara bra för alla om det kunde bli ett mer grönt samarbete.


RSS 2.0